J:
”Brev till åklagaren
Mitt namn är J och jag är småbarnsförälder och bor på i Kärrtorp. Efter att Kärrtorpsgymnasium och omgivningar här i vår förort utsatts för systematisk nazistisk propaganda och skadegörelse från nordfront.se / SMR och att mina barn (sju och nio) kommit hem och undrat vem Hitler var och frågat om hakkors som klottras runt Skarpnäcksskolan som ligger här i Kärrtorp, så beslöt jag och min fru att delta i Linje 17:s demonstration mot nazism den 2013-12-15. På grund av olika tillfälligheter beslöt vi att lämna barnen hemma, vilket visade sig vara en väldig tur.

Jag har tidigare varit på några få möten med linje 17. Då har det bland annat handlat om att efter överenskommelse plocka överblivna äpplen, diskutera mer dagisplatser och att ordna välgörenhetsloppis. Jag tycker Linje-17 är en av de mest demokratiska organisationer eller föreningar jag någonsin varit delaktig i. De vill agera lokalt och driva frågor lokalt. De har på de få möten som jag har varit på inte diskuterat någon ideologi eller politik, även om solidariteten med andra och naturen varit ett drivande tema. När Linje-17 sammankallade till demonstration mot nazisternas propaganda och medvetna skadegörelse kändes det naturligt och bra att sluta upp.

Det här hände den 2013-12-15:
En skara på ca: 500 personer sluter upp i Linje 17:s demonstration, en hel del grannar, även kollegor, barnfamiljer och pensionärer. Jag och min fru står väldigt nära entrén till ICA och lyssnar på några tjejer från gymnasieskolan som sjunger en sång när någon skriker att nazister anfaller. Först blir jag rädd, sedan övergår rädslan i ilska.

Ilskan handlar inte så mycket om vilja att försvara mig och min fru utan snarare att några tar sig rätten att agera odemokratiskt och störa vår grundlagsskyddade rätt att utrycka våra åsikter. Mycket snart märker vi att polisen är underbemannad och inte kan göra sitt arbete.
Nazisterna kastar knallskott och glasflaskor som slår ner bland oss demonstranter, även barnvagnar, barn och pensionärer är mitt bland oss när attacken kommer. Nazisterna verkar vara totalt hämningslösa och hatiska. Jag är av princip motståndare till våld och upplever majoriteten av Linje-17:s demonstranter som väldigt bestämda, upprörda men väl medvetna om att våld inte är rätt väg. Men när Nazisterna kommer närmare och vi märker att polisen inte kan göra sitt arbete så står vi ändå kvar. Jag står kvar för att jag vill försvara demokratin. Jag respekterar människors åsikter så länge de agerar demokratiskt. Jag blir mer och mer medveten om att även jag kanske kommer att tvingas ta till våld för att försvara vår demonstration och i förlängningen mig själv. Men som tur är börjar folkmassan att röra sig mot nazisterna och jag och min fru sluter upp i talkörer för att med ord driva nazisterna ut från Kärrtorp. Jag tar själv tag i en kille i demonstrationen som tänker slänga en cykel mot nazisterna. Jag sympatiserar med hans ilska men inte hans våld. Jag har själv gjort militärtjänst och slås av hur koordinerat nazisterna agerar. Två stycken på flankerna har videokameror, nästan alla är helt svartklädda, förutom militära gröna halsdukar. Jag upplever att minst en av nazisterna mer eller mindre ger order till de andra. De är också uppenbart att de har en agenda att dokumentera attacken. Detta är inga ”vanliga” bråkmakare, de har struktur och taktik både avseende attacken och avseende media och en plan hur de tänker beskriva sin egen attack för att uppnå sina syften. Två stycken har röda plastband som de håller sina sköldar med, kanske är de dessa som leder attacken. Linje17:s demonstration har blivit förstörd av nazisterna och övergått till att vi, som jag ser det, driver nazisterna framför oss mot först Kärrtorpsvägen och därefter mot Nackareservatet. Jag går med för att jag känner mig kränkt av nazisterna som vill förstöra demokratin och min rätt att protestera mot deras hot och trakasserier. Fler och fler poliser ansluter till Kärrtorp. Jag och min fru undrar varför inte poliserna griper nazisterna. Nazisterna får god tid på sig att vandra genom nackareservatet innan de senare, får vi veta, grips av polisen.

Jag kan inte förstå hur polisen eller domstolen hade velat att vi i Linje17:s demonstration skulle ha agerat rätt. Skulle vi ha satt oss ner bland barn, barnvagnar och pensionärer och fått stryk av nazisterna? Jag kan inte se det handgemäng som trots allt uppstod som något annat än självförsvar när inte ordningsmakten kunde utföra sitt arbete. Polisen skall ha våldsmonopol i samhället, allt annat är vansinne. Men i detta fall kunde inte Polisen stoppa nazisternas attack.

Nu till anledningen till mitt brev:
1. Jag har förstått att domen inte har tagit upp nazisternas SMS mellan sig efter den 12:e december. Nazisternas planering precis innan attacken måste ju absolut vägas in i domen.
Jag hoppas att domstolen gör rätt i högre instans.

2. Jag har förstått att straffen som har dömts ut efter domarna är baserade på praxis efter Göteborgskravallerna. Jag är verkligen upprörd över att attacken i Kärrtorp mot oss som var med i Linje 17:s demonstration likställs med Göteborgskravallerna. Det som hände i Göteborg handlade om demonstranter som slogs med välutrustad och välförberedd polis för att störa ordningen för ett toppmöte i EU av ganska diffusa anledningar, svåra att sympatisera med. Det som hände i Kärrtorp var en välplanerad och välkoordinerad attack mot vanliga medborgare som ville protestera mot en längre tids nazistisk propaganda och skadegörelse. Jag kan förstå hur domstolen resonerar ur de enskilda polismännens/poliskvinnornas situation en ”vanlig” dag på jobbet, när polisen på grund av polisens missbedömning av hotbilden resulterar i att de hamnar mellan nazisterna och oss i Linje 17. Det verkar som om brotten mot tjänsteman och våldet är det avgörande för straffen, inte brotten mot demokratin, yttrandefriheten och vår rätt att protestera och uttrycka våra åsikter utan at
t bli hotade eller utsatta för våld. Jag känner mig fortfarande som ett brottsoffer, just eftersom inte straffen speglar kränkningen av demokratin och mötesfriheten utan endast ses som ett våldsamt upplopp utan egentlig avsändare eller mottagare.

3. Nazisterna är inte hulliganer eller ”vanliga” bråkstakar, de är antidemokrater. De har en väldokumenterad agenda och taktik både med hur och vilka de angriper. Dessutom så har de bevisligen även en väl utarbetad mediastrategi både innan, under och efter attacken i Kärrtorp. Detta måste ju självfallet också vägas in i domen. Många med mig har i Kärrtorp, Björkhagen och Bagarmossen fått en tryckt broschyr från nordfront.se i brevlådan där de beskriver sin syn på händelserna i Kärrtorp. Denna broschyr har de bevisligen tryckt upp i relativt stor upplaga och i fyrfärg för att sprida sin propaganda. Detta betyder att de förutom mediastrategi och våldsam taktik även har pengar och resurser att skriva, redigera och trycka fyrfärgsfoldrar.

4. Jag är orolig när jag skriver det här brevet till dig. Kommer detta betyda att mitt namn kommer att bli offentligt? Kommer Nazisterna att få reda på vad jag heter? Kommer jag att bli betraktad av rättsväsendet och polisen som en farlig vänsterextremist? Nazisterna lyckades med flera saker. De lyckades skrämmas. De lyckades förstöra demonstrationen den 15:e december. Folk som har varit på fel ställe vid fel tidpunkt här i Kärrtorp har misshandlas. Turteatern har vandaliserats. Gymnasiet har vandaliserats igen. En del av polisen och vissa media beskriver händelsen som ett slagsmål mellan extremister. Nazisterna har nästan lyckats med sin beskrivning av händelsen som ett slagsmål mellan vänster och höger. Detta är ett övergrepp mot demokratin inget annat och rättsväsendet måste också bedöma brottet på detta sätt enligt mig.

5. Om inte rättsväsendet sätter stopp för nazismens taktik att skrämma vanligt folk som mig, min fru, mina barn och mina kära grannar i Kärrtorp med omnejd till tystnad, passivitet och acceptans för deras antidemokratiska ideologi, utan anklagar oss som stod upp för demokratin i Kärrtorp när Polisen inte kunde göra sitt arbete, vad kommer detta i så fall att sluta. Jag tänker inte acceptera att bli anklagad för att jag stod upp för demokratin i Kärrtorp.

Med tanke på den generella hotbilden som många inklusive mig känner i Kärrtorp från nazisterna utgår jag ifrån att mitt namn och e-post inte blir offentlig handling.

Vänliga hälsningar J i Kärrtorp”