Tove:
”Innan vi gick lovade jag min 10-åriga dotter att inget farligt skulle hända. Förstod inte var hon hade fått det ifrån, att det skulle kunna vara farligt att demonstrera.  Vi travade iväg min man, mina två döttrar- 7 och 10 år och jag, tillsammans med grannar mot ett gemensamt mål, Kärrtorps centrum för att visa att vi inte accepterar rasister på våra gator.

Det var en trevlig stämning på torget med barn, hundar, gamla och unga. Vanliga människor från närområdet.  Jag stod och pratade med några bekanta och barnen sprang runt med kompisar när jag helt plötsligt får se ett tåg av svartklädda män komma rakt emot torget. De marscherar mot oss och har facklor med blå eld. Jag blev otroligt illa berörd och rädd bara av att se dem komma emot oss. Sedan börjar det smälla och folk skriker och springer åt alla håll i full panik. Samtidigt springer en grupp från demonstrationen mot dem för att mota tillbaka nazisterna. Jag ser tre poliser som är fullständigt skräckslagna och inte har en chans att stoppa nazisterna.
När det här händer tror jag att min man har tagit hand om barnen men helt plötsligt ser jag min 7-åriga dotter stå mitt på torget tillsammans med sin kompis stela av skräck och med tårarna rinnande. Jag får bort dem därifrån och de frågar om det är så här det är när det är krig. Min äldsta tjej som jag lovat att inget ska hända har flytt med kompisar och hjälp av vuxna åt ett annat håll.  Min man följer med demonstranter som bildar en mur och driver tillbaka nazisterna upp i skogen medan vi andra återsamlas gråtandes på torget i chock.Vi bestämmer oss för att stanna kvar i den gemenskap som finns på torget och den får oss att känna oss starka. Vi vann över dem! Mina barn drömde mardrömmar efteråt i flera veckor och vi vuxna har pratat mycket om det som hände den dagen.

Hela familjen var även på Kärrtorps IP helgen efter och det var helt fantastiskt! Jag är glad att vi var där den dagen och att det var så många av mina grannar som var där. Jag är också tacksam att det fanns några bland oss demonstranter som kunde göra motstånd när det inte fanns poliser på plats . Jag vet inte vad som hade hänt annars. Då kanske alla hade varit tvungna att fly från torget och nazisterna hade vunnit!”