Eva:
”Jag bor i höghuset så allt hände precis framför min ytterdörr. Jag har varit med i många demonstrationer och manifestationer i mitt liv, jag är 54 år och har bott många år i Tyskland där man demonstrerar för jämnan. Men jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag stod framför den lilla scenen och lyssnade på en av talarna, jag tror det var Studenternas talesman och plötsligt börjar alla runt mig skrika och helvetet bröt lös.

Jag behövde många månader för att försöka bearbeta det trauma det var/är att ha blivit attackerad helt oprovocerat utanför sin egen port. Det jag upplevde var ett trauma. Jag mådde ännu sämre av rapporteringen i både dagstidningar och tv. För någon vecka sedan fick jag en hotfull pamflett i min brevlåda från SMR. Det känns som dessa trasiga pojkar/män aldrig får nog. Jag är fortfarande rädd för vad som kan hända fortsättningsvis.”