Agneta:
”Jag åker ifrån torget i Kärrtorp och vet.
Jag kommer till torget i Kärrtorp. Vi har samlats mot rasism. Småpratar, lyssnar till tal. Många har sina barn med sig. Så känner jag hur folkmassan vänder sig från talaren, hur folkmassan riktar sig åt ett annat håll. Där kommer de. Maskerade. Marscherande. Mörka fascistiska krafter. De kastar flaskor mot oss och det som smäller likt granater. Barn gråter. Poliserna på plats är få. Vuxna söker sina barn. Några börjar driva nazisterna bortåt. Sent kom helikoptern. Sent kom fler poliser. Fan! Den som står bredvid mig som kastades in på jorden i en kropp som inte är grisskär, blåögd och blond som min, kan inte trygg sätta sig på tunnelbanan. Jag åker ifrån torget i Kärrtorp och vet att vi många gånger kommer att behöva samlas på torgen för att motverka inflytandet från människor med fascistiska, nazistiska ideal.”