”Polisen springer in men är alldeles för få för att göra något”

Nils:
”Jag var med min flickvän och mamma, men hade också träffat en hel del bekanta. Vi stod utanför teater reflex när vi hör hur folk börjar ropa. Över folkmängden ser jag hur en grupp människor kommer från vägen vid busstorget. När de närmar sig ser jag att de är beväpnade och samtidigt märker jag hur folk omkring oss börjar bli väldigt rädda. Någon skriker att man måste få bort barnen från platsen och de flesta familjer och dylikt flyr från platsen.
Nazisterna springer in mot demonstrationen där en del har formerat ett mindre motstånd. Tumult uppstår, stenar, smällskott och glasflaskor fyllda med något, grus tror jag, kastas in mot oss och resten av folket. Nazisterna har någon sorts siren som tjuter jättehögt. Polisen springer in men är alldeles för få för att göra något. Nazisterna är också för få för att kunna bryta igenom de som gått emot dem, och efter en kort stunds slagsmål har en stor del av demonstrationen kommit tillbaka. Det börjar skanderas ”inga rasister på våra gator”. Vi går tillsammans mot nazisterna, håller oss långt bak eftersom min mamma är mycket rädd. Folkmängden tvingar nazisterna att backa. Folkmassan tvingar bort nazisterna från torget och vid busstorget delar sig demonstrationen, en mindre del fortsätter förfölja nazisterna, med polisen emellan sig. Vi stannar kvar och återgår till demonstrationsplatsen. Snart har de flesta som flytt torget kommit tillbaka och manifestationen återupptas. En stund senare kommer de som följt efter nazisterna tillbaka. 

Under hela tiden har jag mest stått handfallen, först efter att nazisterna fördrivits börjar jag förstå vad som faktiskt hänt. Hela situationen kändes väldigt overklig.

Så här i efterhand känner jag mig ofta stolt över mina vänner och bekanta som försvarade demonstrationen och över att vi lyckades köra iväg nazisterna. Men jag känner också rädsla över vad som kunnat hända med de jag älskar som fanns på plats. Jag är också mer försiktig och tänker på att sådant kan hända igen.”