”Jag var ganska orolig för poliserna också”

Isak:
Jag åkte till Kärrtorp för att visa mitt stöd för alla som bor i området, jag har flera vänner där, och för att kanske lära mig lite av Linje 17-nätverket som jag inte visste något om. Kom till torget och hälsade på några vänner. Vi bytte några ord och skojade lite. Efter det gick jag till pressbyrån för att köpa en kaffe och en frukt. Tänkte att jag skulle ta ett varv på torget och hälsa på fler vänner. Då börjar det att smälla och ljudet av glasflaskor som krossas. ”Vad i helvete” hinner jag tänka och vänder mig om. ”Det är ju nassarna”! Jag står kvar inne på pressbyrån och tänker att jag kan hålla för dörren om dom ska ta sig in, det var några barn och pensionärer där inne. 
Efter ett tag tar jag mig ut och hjälper till att trycka tillbaks nazisterna. Jag var ganska orolig för poliserna också, för vissa hade inte ens hjälmar och var skiträdda. Dom var vända mot oss och slog med batong och använde pepparspray.  Oftast ville man bara komma förbi poliserna så inte nazisterna skulle kunna kasta stenar på oss. 
Efter allt var över så gick jag tillbaks till torget. Träffade två vänner som hade varit där med deras småbarn. Första gången jag träffade min väns son faktiskt.”

”Det var ett svek mot de poliser som var där och ett svek mot oss som demonstrerade för grundläggande värden i vår demokrati”

Anders:
När jag fick höra talas om demonstrationen ett par veckor innan kände både jag och min fru instinktivt att vi ville vara med. Men samtidigt kände vi oro. Var det säkert att ta med våra barn (3 och 6 år gamla)? Det var ju trots allt en demonstration mot nazism och rasism och en specifik grupp nazister som verkade betrakta Kärrtorp med omnejd som sitt nya territorium. Vädret var inget vidare, men när vi cyklade från Bagarmossen till Kärrtorp passerade vi flera vi kände som var på väg mot samma håll och det kändes bra. Väl där var det lugnt och till vår lättnad var det många vi kände som hade med sina barn till demonstrationen. Min fru gick fram till en av de fåtal poliser som stod på plats (som hade en väst det stod ordningsvakt eller något liknande på) och frågade hur läget var:
-Är det säkert att vara här med sina barn?
-Javisst, svarade polisen, det här är en fredlig demonstration. Ingen anledning till oro.
Fortsätt läsa ”Det var ett svek mot de poliser som var där och ett svek mot oss som demonstrerade för grundläggande värden i vår demokrati”

”Det var läskigt när det pangade”

Fyraåring:
”Det var läskigt när det pangade. Ja, jag vet inte vad man ska säga om det. Men då gick jag ändå bort därifrån och då träffade jag några jag kände. Så fick vi titta på alfons på telefonen. Alfons är roligt, tycker jag.”

”Hade det funnits kottar hade jag typ kastat det med”

Jonas:
Jag bor i en annan förort så jag kom dit med tåget och mötte upp en kompis på torget. Vi stod och lyssnade på talen och frös och jag var lite bakis. Jag minns det som att det var kallt. Vi pratade och lyssnade på tal. Jag var hungrig så jag gick in i butiken. Där köpte jag bröd och en liten flaska med brämhults som det var rea på för de höll på att gå ut och jag minns att jag tänkte att det var soft för de är goda, men rätt dyra. När jag kom ut ur butiken hade jag inte hört något. Jag bara möttes av en våg av springande folk och jag såg bengalerna och hörde knallskott.  Jag fattade att det var SMR. Och jag visste att de brukar hugga folk med kniv. Trots att jag brukar vara med på rätt mycket demonstrationer är jag ofta rädd när det blir bråk. Men nu var jag inte rädd. Jag tänkte bara att jag måste slåss mot dem, att det inte fanns några andra som kunde försvara oss, att vi måste göra det själva.
Fortsätt läsa ”Hade det funnits kottar hade jag typ kastat det med”

”Vi gjorde det tillsammans, varken deras fysiska styrka eller deras stenkastande kunde stoppa oss, och när vi åter demonstrerade en vecka senare var vi tiotusentals fler”

Love:
”Egentligen hade jag inte planerat att gå på demonstrationen överhuvudtaget. Det var småruskigt väder den dagen, och tekniskt sett bodde jag inte ens på linje 17 och skulle behöva åka en bit för att ta mig till demonstrationen. Samtidigt så var jag nyfiken på linje 17 som organisation då de verkade ha hittat ett effektivt sätt att på ett lokalt plan organisera mot främlingsfientlighet och nedskärningar, och jag hade därför trots allt tagit mig till Kärrtorp med en polare. 


Uppslutningen var helt okej när jag och min polare anlände, men talarna imponerade inte och istället för att lyssna särskilt noga ägnade jag mig åt att småprata med några vänner som jag träffat där. Jag funderade på att ange något svepskäl för att ta mig hem tidigare och se klart på de sista avsnitten av HIMYM med en kopp varm té när någon skrek de där orden som fortfarande ekar tydligt i mitt minne när jag tänker tillbaka på den dagen; 
’’Nu Kommer Dom!’’
Fortsätt läsa ”Vi gjorde det tillsammans, varken deras fysiska styrka eller deras stenkastande kunde stoppa oss, och när vi åter demonstrerade en vecka senare var vi tiotusentals fler”

”Även jag var med långt fram och skrek åt nazisterna”

Anonym:
”Min fru var vakt på manifestationen och det var tänkt så att jag skulle gå dit med barnen, men då en kompis ringde på dörren ville de hellre stanna hemma och leka så gick jag dit själv en stund för att deltaga samt hälsa på vänner och bekanta och dessutom passa på att lägga lite post i brevlådan. I efterhand är jag mycket glad över att barnen blev kvar hemma, barn som jag känner som jag känner som var med blev oerhört rädda.

Fortsätt läsa ”Även jag var med långt fram och skrek åt nazisterna”

”Jag vill tacka alla som var så himla modiga och körde iväg nazisterna”

Anonym:
”Jag hade fått reda på att hakkors klottrats på olika ställen i Björkhagen, Kärrtorp och Bagarmossen, att nazisterna hade haft en militärträning vid Kärrtorps IP och att en kille misshandlats i Björkhagen för att han uttryckt sig negativt om nazism och att en kille jagats i Kärrtorp på grund av sitt ursprung. Alla dessa händelser blev ett totalt uppvaknande. Visst visste man att nynazism fanns men det var aldrig något jag märkt av under mina 18 år på jorden.

Jag berättade om händelserna och att det skulle anordnas en demonstration, för familj och vänner. Jag satte även upp affischer om demonstrationen i portarna i mitt område och i min skola som ligger några kilometer från Kärrtorp. Jag tänkte att det var viktigt att vi blev så många som möjligt på denna demonstration.
Fortsätt läsa ”Jag vill tacka alla som var så himla modiga och körde iväg nazisterna”

”Jag och min syster ville gå hem, Mamma stannade kvar”

Aura:
”Jag är 9 år. Jag var på demonstrationen med min storasyster och min mamma. Det var mycket folk på torget, vi stod i trappan och tittade ut mot torget. Sen såg vi att det började komma rök. Det kom ljud som lät som pistolskott. Det kändes läskigt, jag var rädd för att någon skulle skadas. Mamma sa att vi fick välja om vi ville gå hem eller stanna i utkanten. Folk omkring oss skrek och sprang. Jag och min syster ville gå hem. Mamma stannade kvar. Vi pratade med pappa i telefonen. Det kändes läskigt. Vi var rädda att det skulle hända vår mamma något. Jag har tänkt på det mycket efteråt. Jag var rädd men det var bra att vi var där. Vi visade kärlek istället för hat.”

”Den femtonde december förändrades min världsbild”

Maria:
”Jag tar bilen till Kärrtorp, parkerar uppe i backen vid vändplan. Jag är lite motvillig, vädret är trist, kallt och regnigt, men det känns viktigt att manifestera allas vår rätt till det offentliga rummet, så en liten stund kan jag ju stanna, tänker jag. När jag kommer till torget är där redan rätt mycket folk, en scen med ljudanläggning och några banderoller och fanor. Min son är på plats med sina kompisar, det finns en polisbil och några poliser står på ena sidan av torget. Stämningen är positiv. Jag står lite i utkanten av demonstrationen vid pressbyrån, när programmet på scenen börjar. Plötsligt överröstas ljudet från scenen av ett larm, och något som jag då uppfattar som skott. På andra sidan tunnelbaneingången, en ganska bra bit från folksamlingen ser jag en grupp män, några av dem är  maskerade, de kastar föremål mot demonstrationen. Här tappar jag tidsuppfattningen, det kan ha rört sig om sekunder eller minuter.
Fortsätt läsa ”Den femtonde december förändrades min världsbild”

Vi vet vad som hände