”Polisen är vänd mot oss med höjda batonger och slår oss när vi försöker trycka tillbaka nazisterna”

Johan:
”Jag var där med min sambo och våra två barn, 5 och 9 år gamla. Vi träffade klasskamrater till 9-åringen och många andra bekanta och vänner. Jag var en av dem som hade lite extra ansvar för manifestationen och gick runt för att se att allt såg lugnt ut. Här är mitt vittnesmål.


Jag står på torget och håller koll utåt. Hade hört från polisen att nazister hade samlats en bit bort, men tänker att de naturligtvis har koll på dessa då. Plötsligt hör jag smällar och folk börjar skrika. Jag ser att det kommer en grupp svartklädda personer från det håll där jag står i manifestationen. Jag ser direkt att det är en attack och förstår att det måste vara nazister. De kommer med flaskor, rök, eld, smällare och pinnar. Jag tittar på polisen som står helt stilla en bit bort och liksom utspridda. Jag minns att jag tänker att de ju bara är några stycken. Jag hör att vissa personer ropar på sina kamrater för att samla ihop sig och ställa sig emellan människorna i manifestationen och nazisterna. De är blixtsnabba. Detta lugnar mig. 
Fortsätt läsa ”Polisen är vänd mot oss med höjda batonger och slår oss när vi försöker trycka tillbaka nazisterna”

”Det är vår förort och så ska det fortsätta att vara”

Anonym:
Jag och en kompis hade bestämt att vi skulle gå. Hade hört hur rasister klistrat dekaler i Kärrtorp, klottrat ner Kärrtorps gymnasium, folk som oprovocerat blivit nedslagna med rasistiska förtecken och att SMR haft övningar nere på Kärrtorps IP samtidigt som fotbollsträning pågått.

Min man skulle följa med som min ”bodygard” sa han. Jag och min väninna skrattade åt det. Bodygard, vad kunde hända?
Det är bara vanliga människor som vill visa att vi och våra ungdomar ska kunna röra sig fritt i sin förort utan rädsla för att det ska hända dem något oberoende av vilken färg man har på hud eller hår eller vilket språk man talar. Vi lever ju i en civiliserad värld.
Fortsätt läsa ”Det är vår förort och så ska det fortsätta att vara”

”Fem panikslagna, gråtande barn samlades runt mig och vi sprang in på Konsum för att söka skydd”

Anonym:
”Jag var på plats på den antinazistiska manifestationen på torget tillsammans med mitt 7-åriga barn. Bevittnade händelsen. 

Det var flera hundra personer på torget som i en stående manifestation,  blev attackerade av ett fyrtiotal svartklädda, sköld- och fan-bärande nazister, som kom ifrån riktning förskolan Pärlan, gångbanan parallellt med Kärrtorpsvägen. Nazisterna gick rakt emot torget och slängde in smällare och flaskor i folkmassan. Folk flydde i panik. Min 7-åring trodde det var skottlossning! Fem panikslagna, gråtande barn samlades runt mig och vi sprang in på Konsum för att söka skydd.
Fortsätt läsa ”Fem panikslagna, gråtande barn samlades runt mig och vi sprang in på Konsum för att söka skydd”

”Jag handlade instinktivt, kollade att mina barn var med säkra personer och sprang fram för att försöka försvara oss”

Olle:
Jag var oändligt trött på nazisternas terror med misshandelsfall, marscher, klotter och klistermärken som förmörkat våra levnadskvarter. 

Inför demonstrationen den 15/12 uppmanade jag folk jag träffade i allt från förskola/skola till grannar på gatan, mataffären och i lekparker att sluta upp. Att ta med sig alla. Vi måste visa hur många vi är som förfäras, som sätter ner foten. Inte kunde jag föreställa mig att nazisterna fullt beväpnade skulle anfalla en demonstration med barn och gamla.
Fortsätt läsa ”Jag handlade instinktivt, kollade att mina barn var med säkra personer och sprang fram för att försöka försvara oss”

”Vi stod bakom glaset och såg nassarna braka in i linjen som antifascisterna skapat”

Mikael:
Jag var där med min dotter, två år. Som vanligt vid lokala initiativ som jag besöker. Vi fikade innan, och sen mötte vi upp vänner och grannar på torget i Kärrtorp. Vi stod och pratade och lyssnade lite halvt på de som talade. Jag stod vänd med ryggen mot talarna och såg plötsligt den svarta massan av nazister komma tågande. Beslutsamt.
Fortsätt läsa ”Vi stod bakom glaset och såg nassarna braka in i linjen som antifascisterna skapat”

”Mitt i chocken känns det ändå som en seger att vi står här på torget igen”

Sara:
Jag tar sällskap med en granne till Kärrtorp den dagen. Vi promenerar med barnvagnen över över Nytorpsgärde i duggregnet, eftersom det är läge för minsta barnet att sova . Det känns skönt att äntligen göra något konkret. Att samlas kollektivt för att protestera mot hakkors på väggar, klistermärken med hatbudskap och ett par överfall av nazister i området den senaste tiden. Fler och fler kommer gående över gärdet. Inga jag direkt känner, men det värmer i hjärtat  att vi är på väg till samma ställe -att vi tillsammans visar att vi fått nog! Framme på torget träffar vi många vi känner; andra grannar från gatan, vänner, barnens kompisar från skola och förskola och personal från skolan. Jag möter upp min sambo och de andra barnen, 6- och 4-år, som åkte bil eftersom vi ska vidare på ett födelsekalas direkt efteråt. De håller stolta det färgglada plakat som vi målat kvällen innan. Talen börjar och stämningen är peppig. Ett punkband med tre unga tjejer spelar. Så mitt under ett tal hörs ett mummel: ”De kommer, de kommer!!”.  Det tar ett tag innan jag fattar. Att nazisterna faktiskt kommer.
Fortsätt läsa ”Mitt i chocken känns det ändå som en seger att vi står här på torget igen”

”Där kommer de. Maskerade. Marscherande. Mörka fascistiska krafter”

Agneta:
Jag åker ifrån torget i Kärrtorp och vet.
Jag kommer till torget i Kärrtorp. Vi har samlats mot rasism. Småpratar, lyssnar till tal. Många har sina barn med sig. Så känner jag hur folkmassan vänder sig från talaren, hur folkmassan riktar sig åt ett annat håll. Där kommer de. Maskerade. Marscherande. Mörka fascistiska krafter. De kastar flaskor mot oss och det som smäller likt granater. Barn gråter. Poliserna på plats är få. Vuxna söker sina barn. Några börjar driva nazisterna bortåt. Sent kom helikoptern. Sent kom fler poliser. Fan! Den som står bredvid mig som kastades in på jorden i en kropp som inte är grisskär, blåögd och blond som min, kan inte trygg sätta sig på tunnelbanan. Jag åker ifrån torget i Kärrtorp och vet att vi många gånger kommer att behöva samlas på torgen för att motverka inflytandet från människor med fascistiska, nazistiska ideal.”

”In five minutes my son saw for himself and learnt a scary but very powerful lesson”

John:
”Thinking about Scary Sunday and the attack on the demo in our square yesterday. It was all rather like a scene from a Tolkien film: the Orcs attack the Shire. One moment there small kids running around playing with their friends, dogs sniffing each others’ bottoms, local people saying hello to their neighbours. The next there was a black army of violent thugs marching in throwing smoke bombs.


But I’d like to say a big thankyou to them all for giving my 11 year old son a very useful crash course in history and politics. I could have spend hours telling him that fascists and racists were a nasty lot. In five minutes he saw for himself and learnt a scary but very powerful lesson. Racists are dangerous, violent, frightening people who, completely unprovoked, attack others because they don’t think the same way as they do. And heaven help any innocent bystanders who happen to be in their way.

There is no doubt now in his mind who the bad guys are.”

”De som ställde sig längst fram mot nassarna är hjältar”

Klara:
Jag hade ingen ursäkt att inte gå på manifestationen då jag bor bara några minuter bort. Det nazistiska klottret på min gamla skola och på mina vänners hus hade oroat mig, och manifestationen kändes som ett bra sätt att visa sitt motstånd. När jag kom dit var det fin och peppig stämning. Det var en bra blandning av folk och jag hälsade på aktivister jag mött från politiska sammanhang, barndomsvänner från området och jag mötte min egen mamma som var där med mina yngre bröder.

Talen hade bara pågått i någon kvart då nassarna nöff nöff kom. Det smällde och blev rökigt. Det fanns ingen tid att tänka utan jag sprang med folkmassan för att få bort grisarna. För en sekund hann jag tänka att det var tur att det fanns folk som vågade ställa sig längst fram, för jag hade inte velat möta grisarna öga mot öga när de hade beväpnat sig med glasflaskor. Jag hann också lägga märke till att de få poliser som var där vände sig mot oss, och inte de attackerande grisarna.
Fortsätt läsa ”De som ställde sig längst fram mot nassarna är hjältar”

Vi vet vad som hände